Inspirationslistorna

Två av de senaste beskrivningarna -- och båda finns med i inspirationslistorna nu. Foto: Åsa Jansson
Två av de senaste beskrivningarna — och båda finns med i inspirationslistorna nu. Foto: Åsa Jansson

Ytterligare ett exempel på att att mycket blir bättre än man kan tänka ut på egen hand: Kyrkkaffebloggens inspirationslistor!

När jag satte igång med bloggen tänkte jag (och förlaget) nog att den skulle bli mest en receptblogg och kanske lite grann en hjälpstickningsblogg. Jag ville egentligen dela på det och ha två bloggar, men det fick jag inte. Receptböckerna har hela tiden och med bara ett par undantag gått i mycket, mycket större upplagor än hjälpstickningsböckerna, så jag skulle koncentrera mig på recept och kanske ha lite stickning ibland.

Det var såklart innan vi hade börjat arbeta med insamlingar själva.

Och sedan!

Inger har provat Elins enkla mössa och Marias modell Enochenhalvtimmesmössan. Foto: Inger Rosell
Inger har provat Elins enkla mössa och Marias modell Enochenhalvtimmesmössan. Foto: Inger Rosell

Det är nog fortfarande mer recept än stick- och virkbeskrivningar här på bloggen, men responsen går knappt att jämföra. Ni som har hört av er till Kyrkkaffebloggen är till kanske nio tiondelar garnvänner snarare än mjölvänner. Nå, kanske är ni båda delarna, trots att meddelandena nästan alltid handlar om stickning eller virkning — jag har en känsla av att människor som serverar kyrkkaffe och bakar åt sina medmänniskor också är sådana som har nära till att se andra behov och fundera på om det når att göra något åt dem. Värme, till exempel.

Gare de Lyon-västen är en variant av Sunnas superkofta. Det här exemplaret är stickat av Ann-Christin eller Annika. Foto: Magnus Aronson
Gare de Lyon-västen är en variant av Sunnas superkofta. Det här exemplaret är stickat av Ann-Christin eller Annika. Foto: Magnus Aronson

Och kontakterna med er har varit så fantastiskt roliga! Det har blivit ett grupparbete på så många sätt, inte bara genom alla kommentarer och bilder av färdiga plagg, utan också genom massor av tips och till och med nya beskrivningar som jag har fått publicera här. Soili, JenniferMaja, Maria, Carol, Ann-Christin, Sandra och många fler — vilken generositet! Och så Ylva, som jag har frågat om så konstiga saker och som alltid har svarat ja. Faktum är att jag har en opublicerad beskrivning kvar, en från Eva, men jag har inte hunnit göra den i ordning. Jag får göra en PDF av den lite senare och sprida den på något annat vis.

Så var det det här med inspirationslistorna. När jag gjorde den första tänkte jag att det kanske kunde bli en till, men nu finns det en hel rad, och tipsen har kommit från så många håll, och jag har förstått att de används ganska mycket i olika sammanhang. Nu under sommaren har jag kompletterat några av dem lite grann, och jag hoppas att ni kan hitta nya favoriter ett tag till!

En av de senaste västarna: Den oregelbundet hålmönstrade treochenhalvtimmesvästen.
En av de senaste västarna: Den oregelbundet hålmönstrade treochenhalvtimmesvästen.

Här är de, allihop, först ingredienser till startpaket för nyfödda och lite småbarnskläder: Stickade koftor och tröjor * Stickade västar * Virkade koftor och västar * Stickade mössor, hjälmar och hättor * Kokonger * Stickade filtar * Virkade filtar * Sockor, skor och mjuka stövlar eller kängor * Barnkläder att sy av kasserade vuxenkläder

Och sedan lite inspiration för er som vill handarbeta för att värma vuxna, i Sverige eller utomlands: Sockor i vuxenstorlekar * Mössor i vuxenstorlekar

Viktigast av allt kanske: här är listan med adresser till organisationer som gärna tar emot resultatet!

Tusen varma tack till alla er som har hjälpt till och hjälpts åt med mig på olika vis, och till alla er som har hört av er. Ni som har följt Kyrkkaffebloggen ett tag har ju fått er del av glädjen när det har kommit bilder från dem som har fått ta emot och blivit värmda både av kläderna och av era omtankar. Tänk att vi har fått ha så mycket roligt tillsammans fastän de flesta av oss aldrig ens har setts. Det är också fjärrvärme eller hur?

Formelhjälmen utan sömmar men med maskantal

Det här med formelbeskrivningar alltså … häromdagen skrev Ann-Marie till mig att det var så konstigt med X och att ”formel” fick henne att tänka på Formel 1-bilar. Jag kan lova att varken de eller andra bilar har något med de här alldeles mjuka babymössorna att göra, trots att ”hjälm” kanske skulle kunna förstärka den associationen!

I Garnglädje finns en variant av den klassiska sicksackhjälmen, en med förkortade varv som eliminerar alla sömmar utom den mellan uppläggningskant och avmaskningskant — och den kan man antingen sticka eller virka ihop. Jag fick idén från Ylva (vår ingenjörsstickare, ni vet) och skrev ut den i formelform. Alla som har provat tycker att det är precis hur smart som helst, men flera protesterade mot det här med X här också. Så här på bloggen kommer en variant med utskrivna maskantal för er som hellre vill ha det. Prova en uppläggning, sticka en bit fram och tillbaka och tänk ut hur många maskor som behövs för att utgångsmåttet ska bli ungefär 12 centimeter, så får du en mössa som är lagom till de flesta nyfödda.  En del organisationer som tar emot barnkläder vill gärna ha prematurstorlekar och hjälmmössor för äldre barn också — fråga vad som behövs!

Vill du eliminera hål vid vändningarna? Leta upp tekniken Wrap-turn — den finns med i beskrivningen till Purl Bee-mössan i Garnglädje.

***

Formelhjälmen utan sömmar blir snabbt tredimensionell. Foto: Maria Mannberg
Formelhjälmen utan sömmar blir snabbt tredimensionell. Foto: Maria Mannberg

Formelhjälmen utan sömmar men med maskantal 

Lägg upp 20 (24) 28 (32) 36 m. Uppläggningens lösa garnände kommer att hamna mitt på bakhuvudet.

Sticka 1 v r.

Varv 1a: Sticka 1 m, sticka 2 m i nästa m, sticka tills det är  20 (24) 28 (32) 36 m på höger sticka.

Varv 2: vänd och sticka hela vägen tillbaka.

Upprepa v 1a och 2 tills det är  30 (36) 42 (48) 54 m sammanlagt.

(V 1a innebär en ökning med 1 m, och för varje v 1a är det alltså ytterligare 1 m som lämnas orörd på vänster sticka.)

V 1b: Sticka 1 m, sticka ihop 2 m, sticka tills det är  20 (24) 28 (32) 36 m på höger sticka.

V 2: vänd och sticka hela vägen tillbaka.

Upprepa v 1b och 2 tills det är  20 (24) 28 (32) 36 m sammanlagt — det blir  20 (24) 28 (32) 36 v.

(V 1b innebär en minskning med 1 m, och för varje v 1b är det alltså 1 m mindre som lämnas orörd på vänster sticka.)

Nu är mössans ena sidparti klart.

Sticka nu v 1a och 2 tills det är  25 (30) 35 (40) 45 m sammanlagt.

Sticka sedan v 1b och 2 tills det är  20 (24) 28 (32) 36 m sammanlagt.

Nu är mössans ”pannflik” klar.

Sticka v 1a och 2 tills det är 30 (36) 42 (48) 54 m sammanlagt.

Avsluta med att sticka v 1b och 2 tills det är 20 (24) 28 (32) 36 m kvar.

Maska av med början mitt bak på hjässan och trä den sista maskan på en ganska grov virknål, vik mössan dubbel med rätsidan inåt, virka ihop uppläggningskanten och avmasknings kanten med smygmaskor hela vägen, dra garnet genom sista maskan och fäst.

Ett alternativ är att börja avmaskningen mitt bak i nacken. Vik mössan dubbel så att uppläggningskanten är framför stickan. Stick höger sticka igenom första m i uppläggningskanten. Sticka 1 m från vänster sticka och dra m från uppläggningskanten över den stickade maskan.

Stick höger sticka genom 2:a m i uppläggningskanten. Sticka 1 m från vänster sticka, dra m från uppläggningskanten över den stickade maskan. Maska sedan av 1 m genom att dra den inre m på höger sticka över den yttre.

Fortsätt att sticka höger sticka genom nästa m i uppläggningskanten, sticka 1 m från vänster sticka, dra m från uppläggningskanten över den stickade m, och sedan maska av 1 m tills alla m är avmaskade.

Fäst trådarna i början och slutet.

Ett enkelt sätt att göra knytsnodd:

Vik en garnlängd på ca 150 cm dubbel. Ta en virknål som passar till garnet och stick den genom mössan där snodden ska sitta. Dra igenom den vikta garnöglan en liten bit. Detta är nu första maskan. Virka sedan luftmaskor genom att omväxlande ta garnet från den ena och den andra garnänden. Avsluta genom att dra garnet igenom och slå en knut. Snodden är nu klar och behöver inte sys fast.

 

Tack från Hjälpstickan

När jag plockade bort alla mina saker och papper på Libris i Örebro hände samma sak hela tiden: jag hittade små lappar, kort och brev från min mamma. ”Det var det här jag ringde om”, ”Kanske kan du ha användning för detta”, ”Vad tror du om det här?”, ”Titta vad jag hittade!”, ”Nu har jag provat mönstret som du skickade”, ”Här är receptet som du bad om” — jag har vetat det hela tiden, men det blev så tydligt: inga Kyrkkaffe-böcker utan min mamma, och inga garnböcker heller.

Att jag fick kontakt med Ulrica är också något att tacka min mamma för. Hjälpstickan hade varit med i ett reportage i en veckotidning. Jag höll på med Kärlek, nål och tråd. Min mamma skickade klippet, och jag tog kontakt med Ulrica och frågade om hon kunde tänka sig att bli intervjuad för boken.

”Det är ju en virtuell syförening du har startat”, sa jag.

”Oj, så har jag inte tänkt”, sa Ulrica. ”Men det kanske du har rätt i!”

Kärlek, nål och tråd trycks ju inte om mer nu, men intervjun finns att läsa här. Och i vintras samarbetade vi äntligen — Sticka & skicka IV var Hjälpstickans, Hemmets Journals och Libris gemensamma satsning för hemlösa på olika platser i Sverige och resulterade i nästan 5000 plagg (många av dem vantpar och sockpar förstås) under insamlingsperioden. Så nu har Ulrica skrivit en liten tackhälsning till alla Kyrkkaffebloggens hjälpstickare!

Som ni förstår måste jag själv trippeltacka: er som har stickat och virkat, Ulrica som hittade på det här underbara sättet att sprida värme, och så min mamma som hittade Ulrica. Tusen varma tack till er allihop!

***

Hjälpstickan-Ulrica. Foto: Hemmets Journal
Hjälpstickan-Ulrica. Foto: Hemmets Journal

Tack alla Kyrkkaffeläsare för ert engagemang!

Under hösten 2013 hjälpte ni till att få ett fasligt drag på Skicka & sticka tillsammans med Hemmets Journal. Säsongen 2013–2014 fick vi in över 6000 hemstickade bidrag som alla är distribuerade till hjälporganisationer där vi finns.

Tack också till Anna Braw som sedan starten av Hjälpstickan har stöttat vårt arbete och alltid haft nya crazy idéer. Tusen tack!

Nu startar en ny säsong för oss och allt du behöver veta finns på http://www.hjalpstickan.se. Sticka — och skicka eller lämna till en filial nära dig.

Och … sticka lugnt!

Ulrica

Tack från AFFC och Manduar

Minns ni när det första resebrevet från Manduar kom? Med bilder av barn och nystan och med allehanda utmaningar i ett litet samhälle där det inte ens fanns rent vatten åt alla?

Nu vill Aspeboda Foundation for Children och Stickvarvet också säga tack till alla Kyrkkaffebloggens hjälpstickande läsare.

***

Textilhandarbete har blivit populärt i Manduar och ska på lite längre sikt kunna resultera i inkomster. Foto: AFFC
Textilhandarbete har blivit populärt i Manduar och ska på lite längre sikt kunna resultera i inkomster. Foto: AFFC

Vi på AFFC vill skicka en stor kram till er alla som på något sätt hjälpt byn Manduar!

Om det gick att förmedla den glädje och det HOPP som kontakten med Sverige gett kvinnorna så skulle vi alla också dansa av glädje precis som de!

Och det är inte i första hand för de stora sakerna —  förskolan, eller odlingshjälpen, eller ens vattenpumpen — utan denna kännbara omsorg de fått i form av blöjor och kläder till sina små och bindor till kvinnorna! De har gjort deras vardag lättare och mer hanterbar så att de fått mer kraft över till att kämpa med de stora bekymren.

Man kan tycka att det är konstigt att behöva skicka värme till Afrika, men det blir verkligen kallt och fuktigt där på nätterna och under regnperioden.

Och man kan undra hur mycket som egentligen behöver skickas. Är inte behovet mättat?

Men så är det inte, berättar Marie Boberg som har varit där. Förut, när de inte hade vatten, var det inte lätt att hålla de få blöjorna eller kläderna rena. Nu har de mer vatten och kan tvätta oftare, men de har dessutom fått kläder att byta med! Tänk att ha två tröjor…

Om det blir ett överskott av våra gåvor där så kan de ju byta eller sälja det till grannbyar.

Vardagsliv i Manduar. Foto: AFFC
Vardagsliv i Manduar — enklare med rent vatten mitt i byn. Foto: AFFC

Planen är att de ska starta egen produktion av kläder, och de ska börja sy skoluniformer nu i höst.

Men att få tag på tyg och garn är fortfarande en logistikfråga eftersom de inte har bil att ta sig till huvudstaden med. Vi jobbar på det. :-)

Så tack, tack, tack alla villiga händer som har stickat, virkat och sytt till våra vänner  i Manduar!

Ni får GÄRNA fortsätta. I september går det ner en container till Gambia, och den får vi köpa plats i. Skicka era saker senast i slutet av augusti till Falun för att de ska hinna med denna gång. Men det blir säkert fler gånger!

Läs gärna mer på www.affc.se om allt det underbara som hänt i byn! Om vattnet som vi hoppas  ska ge dem möjlighet att få tillräckligt med mat för dagen. Om förskolan som ska ge barnen en annan möjlighet till kunskap, om syprojekt och stickglädje!

Nästa steg är att engagera de unga männen att ta ansvar och arbeta för SIN by!

Tack för att ni är med!
AFFC genom Carol, ansvarig för Stickvarvet

P.S. Och en rykande färsk insamling har startat: ”En trosa var — till Manduar!” :-) När du handlar trosor till dig själv, köp gärna ett par extra så kan de få åka till Manduar. De behövs! I alla storlekar … Och ni som åker till Ullared eller liknande ställen för att köpa garn, köp några trosor samtidigt så kan de ge stor glädje till en kvinna i Gambia. Skicka dem till Falun för vidare resa ner till byn: Marie Boberg, Gunnarsbo 98, 791 93 Falun. D.S.

Formelhjälmen med maskantal

I Garnglädje kommer ni att hitta en stickad hjälm där maskantalet från början är X, en siffra som ska vara delbar med fyra, och där man stickar X varv ibland och X/2 varv ibland och gör X/2 ökningar och minskningar dessutom.

Det är liksom hela poängen med Formelhjälmen, så kallade jag modellen, men flera av er som teststickade protesterade och skrev att det kändes alldeles omöjligt med det där X:et. Så jag gjorde en version med maskantal i alla fall, och då fungerade det perfekt för alla. Boken var full, men jag tänkte att jag kan bjuda på den modifierade beskrivningen här på bloggen istället. Nu blir det kanske lite tokigt att den kommer innan boken har kommit ut — så får det bli, bara, och jag hoppas att ni som eventuellt om ett tag hör någon stickvän undra över beskrivningen i boken kan hänvisa vederbörande hit.

Varsågoda, Formelhjälmen med maskantal! En självmotsägelse, men ändå.

***

En liten och en ännu mindre -- två av de hjälmmössor som Elin har stickat. Foto: Magnus Aronson
En liten och en ännu mindre — två av de hjälmmössor som Elin har stickat. Foto: Magnus Aronson

Formelhjälmen med maskantal

Anita i Falun ville sticka hjälmar av garn som hon hade hemma. Hon tog sig en titt på den klassiska sicksackhjälmen och fick syn på ett enkelt mönster i den: antalet maskor är hela tiden detsamma efter två varv, och antalet varv har alltid ett enkelt förhållande till maskantalet.

Elin i Borensberg har provat idén och kompletterat den med sina tips.

Välj ett mjukt garn och stickor som passar till. Prova hur många maskor som behövs för att en rak provlapp ska bli ungefär 12 cm bred — det maskantalet brukar passa till en hjälm åt en nyfödd. Vill du sticka till prematurbarn kan du göra hjälmen ännu mindre. Vill du sticka till lite större spädbarn kan du gå upp 4 eller 8 m, till exempel.

Elin: Jag har lagt upp 20–24 maskor på stickor 4. 16 maskor av samma garn passar prematur. Jag har också stickat 20 maskor i Raggi på stickor 5 och fått en mössa som passar barn 9 månader–3 år (barn har ju väldigt olika stora huvuden). 24 maskor i Raggi gav en mössa som passar större barn och upp till vuxen. Eftersom det är rätstickning är hjälmarna väldigt elastiska.

Lägg upp 16 (20) 24 (28) 32 (36) m och sticka rm fram till de sista 2. Öka 1 m genom att sticka näst sista m två gånger, 1 m i vardera maskbågen. Sticka sista m.

V 2: sticka rm tills 3 m återstår, sticka ihop två m, sista m rät.

Fortsätt sedan på samma sätt …

Här ser man de olika partierna och en av Elins hjälptrådar. Foto: Magnus Aronson
Här ser man de olika partierna och en av Elins hjälptrådar. Foto: Magnus Aronson

Första partiet: Sticka sammanlagt 16 (20) 24 (28) 32 (36)  v och gör sammanlagt 8 (10) 12 (14) 16 (18) ökningar (i slutet av vartannat v) och 8 (10) 12 (14) 16 (18) hoptagningar (i slutet av övriga).

Andra partiet: Sticka 16 (20) 24 (28) 32 (36) v, men minska i den sida där du ökade i första partiet och öka i den sida där du minskade.

Tredje partiet (första halvan av snibben mitt fram): sticka sammanlagt 8 (10) 12 (14) 16 (18) v, öka och minska som i första partiet — det blir alltså 4 (5) 6 (7) 8 (9) ökningar och lika många minskningar.

Fjärde partiet (andra halvan av snibben): sticka 8 (10) 12 (14) 16 (18) v med minskningar och ökningar som i andra partiet — det blir alltså 4 (5) 6 (7) 8 (9) minskningar och lika många ökkningar.

Femte partiet: stickas som första partiet.

Sjätte partiet: stickas som andra partiet.

Elin: Ett litet tips! Lägger man ifrån sig arbetet ofta kan man i början av varje parti sticka in en garnbit i avvikande färg (den tar man bort sedan), så är det lättare att räkna varv.

Maska av. Sy ihop uppläggningskant med avmaskningskant och slut flikarna upptill så att mössans form bildas.

Virka, tvinna eller i-cord-sticka knytband.

Elin: En bra sak med den här modellen är att den passar jättebra till restgarn. Min ena vuxenmössa åt massor av restgarnssnuttar. Randa – eller sticka pannbiten i avvikande färg om du vill. Till hjälpstickning passar det också bra eftersom man kan använda vilket garn man vill (med passande stickor förstås).

Mors lilla olle med maskantal

I Garnglädje finns en polotröja som Maja hittade i ett häfte från Aktiv Hushållning, en organisation som fanns under andra världskriget och som under några år efter kriget uppmanade svenska textilhantverkare att sticka för att värma människor i de länder som hade farit illa, bland annat Tyskland.

Till boken bad jag Konsumentverket, som äger rättigheterna, om lov att publicera beskrivningen precis som den är. Jennifer provstickade den, och två pojkar blev fotograferade i den.

Men beskrivningen är skriven helt och hållet med mått, inte med maskantal, så jag tänkte att en del av er säkert kommer att tycka att det vore bra att ha den på ”det vanliga viset”. Här kommer den!

***

Aron i en tröja designad för hjälpstickning på 1940-talet. Foto: Magnus Aronson
Aron i en tröja designad för hjälpstickning på 1940-talet. Foto: Magnus Aronson

Mors lilla olle

[Detta är en bearbetning av en beskrivning ur häftet Vi syr, Vi stickar, Vi virkar, utgivet 1946 av Aktiv hushållning. Rättigheterna till originalbeskrivningen äger Konsumentverket.]

Våren 1945 utarbetade Aktiv hushållning med hjälp av fru Marika Jondal denna modell efter ett uppslag från fru Margit Bergendorff. Vi önskade få fram en tröja, som var så enkel att den kunde stickas av alla som ville hjälpa till med att göra varma plagg till barnen i Europas krigshärjade länder.

Tröjan kan antingen stickas med den i beskrivningen angivna höga kragen eller också med en liten enkel kant på cirka 3 cm.

Ovana stickerskor har ibland svårt att sticka avigsidans avigvarv lika hårt som rätsidans rätvarv med den påföljd att tröjan blir randig. Detta avhjälpes enklast genom att man vid avigvarven begagnar sig av en sticka ½ nummer smalare än den sticka man använder till rätvarven.

Jennifer använde garnet Drops Merino Extra Fine och stickor nummer 3½ och 4. Det blev en tröja som passar en tvååring.

Och här är en lite yngre pojke i samma tröja. Foto: Magnus Aronson
Och här är en lite yngre pojke i samma tröja. Foto: Magnus Aronson

Lägg upp 62 m på de tunnare stickorna, använd den yttersta m i vardera sidan som kantmaska och sticka på de resterande 60 resårstickning, 2 rm, 2 am, i 5 cm. Byt till de grövre stickorna och slätstickning. Då hela stycket mäter 31 avmaskas 15 m på var sida. Byt till de tunnare stickorna, öka 2 m och sticka resårstickning. Då resårstickningen är 10 cm avmaskas mycket löst. Fram- och bakstycke stickas lika.

Ärmarna börjas uppifrån. Lägg upp 50 m på de grövre stickorna och sticka slätstickning. Tag ihop de två yttersta m på var sida till 1 m 5 gånger med 2 cm mellanrum. Då ärmen är 21 cm bytes till de finare stickorna och man stickar resårstickning 6 cm. Maska av l ö s t. Båda ärmarna stickas lika. Genom att sticka ärmarna uppifrån, kan man lätt repa upp dem då de bli utslitna nertill och sticka till dem med nytt garn.

Spänn ut delarna till angivna mått och låt dem ligga under fuktig duk tills denna torkat. Sy ihop med efterstygn på avigsidan utom på vänster axel. Virka här på framstycken ca 8 hällor för knäppningen från axeln och till kragens ytterkant. Hällorna virkas av luftmaskor med fasta maskor emellan. Sy i knappar på bakstycket svarande mot hällorna.

***

Såhär ser tröjorna ut i Aktiv hushållnings bok. Foto: Maja Karlsson
Såhär ser tröjorna ut i Aktiv hushållnings bok. Foto: Maja Karlsson

I beskrivningen i boken finns det mått för ytterligare två storlekar.

Och jag måste säga att det är så roligt att få ha med en nästan 70 år gammal hjälpstickningsbeskrivning i boken. Vi är en del av en rörelse som har funnits ett bra tag och som har gjort sitt bästa för att värma medmänniskor och fylla en del av de stora behov som har funnits. Där några få människor ställer till med helt förfärliga saker (nästan alla tyska barn var ju offer för kriget precis som alla andra offer för kriget i olika länder) behövs det många, många som kompenserar med godhet och värme på plats och med allt som går på distans. Det som vi har kommit att kalla fjärrvärme, till exempel.

Så var det då, och så är det ju fortfarande.

Det är inte bra att det fortfarande händer sådana saker. Men det är bra att vi kan göra något!

Tack från Erikshjälpen

Massor av reflexhjärtan till julkampanjen 2013. Foto: Erikshjälpen
Massor av reflexhjärtan till julkampanjen 2013. Foto: Erikshjälpen

Louise och hennes medarbetare på Erikshjälpen passar också på att skicka ett tack till alla Kyrkkaffebloggens hjälpstickarvänner nu innan bloggen upphör.

Det var tillsammans med Erikshjälpen och Hemmets Journal som vi gjorde den första Sticka & skicka-insamlingen. Namnet hade Joakim på Hemmets Journal hittat på långt tidigare, men det var först när vi tre började samarbeta som det liksom fylldes med innehåll. Och vilket innehåll!

Erikshjälpen arbetar mycket tillsammans med Human Bridge, som tar emot och skickar ut bland annat sjukvårdsutrustning och kläder, och med Rotarys Läkarbank och Skandinaviska Läkarbanken, som skickar ut läkare som korttidsvolontärer till länder där det är läkarbrist.

När vi började berätta om Sticka & skicka var det sjukhuset i Mpongwe i Zambia vi berättade om — dit skulle doktor Britt och doktor Karin åka, och eftersom doktor Britt hade varit där tidigare visste hon att det behövdes varma kläder till de minsta där.

Vi som var på stickcaféet hos Hemmets Journal förra våren, när Sticka & skicka-boken kom ut, fick se doktor Karins bilder från sjukhuset och flera klädutdelningstillfällen där.

Men eftersom resultatet av insamlingen blev mer än 20 000 handgjorda plagg och filtar (20 000!) kunde Erikshjälpen och Human Bridge fördela det på många fler ställen. En del av er minns säkert doktor Maria på sjukhuset i Dadeldhura i Nepal, där en nyförlöst mamma stod upp i förlossningssängen och klädde på sig när Maria kom in med kläder till barnet (det finns tuffingar!) och där en nyfödd pojke kom tillbaka till sjukhuset och dog i blodförgiftning eftersom en sedvänja i området är att mamman och barnet inte får komma in i huset under de första dygnen. Den här mamman och den här pojken hade sovit i stallet hos getterna. Han var alldeles frisk när han lämnade sjukhuset efter förlossningen, och ett par dagar senare var han nerkyld och sjuk och klarade sig inte.

Doktor Britt med nypåklädd patient och mamma på Mpongwe-sjukhuset i Zambia. Foto: Erikshjälpen/Skandinaviska Läkarbanken
Doktor Britt med nypåklädd patient och mamma på Mpongwe-sjukhuset i Zambia. Foto: Erikshjälpen/Skandinaviska Läkarbanken

Andra kläder delades ut på en förlossningsavdelning i Addis Ababa i Etiopien, och ytterligare andra har åkt till länder i Östeuropa där många barnfamiljer lever under mycket svåra förhållanden.

I höstas fortsatte vi med virkade hjärtan (som hade reflextråd i) — de blev Erikshjälpens julkampanj och samlade in pengar till utsatta barn runtom i världen.

Här kommer Erikshjälpens tack!

***

Från Erikshjälpen vill vi verkligen rikta ett HJÄRTLIGT TACK till alla våra Sticka & skicka-givare!

Aldrig hade vi kunnat ana att intresset skulle bli så stort när vi började det fantastiska samarbetet med Libris och Hemmets Journal.

2012 fullkomligt överöstes vår depå av härliga babykläder och babypaket, och året efter av tusentals små fina virkade hjärtan till vår julkampanj.

Ert stöd och engagemang har betytt så enormt mycket för många barn och familjer. Hoppas ni känner värmen från dem och från oss här på Erikshjälpen. TACK!

Louise och resten av Erikshjälpen

***

För mig, Anna alltså, har samarbetet med Erikshjälpen och de båda läkarbankerna varit extra roligt och meningsfullt eftersom jag har följt läkarbankernas arbete och varit med ganska mycket i det ända sedan jag gick i skolan. Det var min farfar som fick en strålande idé för nästan 30 år sedan — han hade rest mycket i utsatta områden i världen, och han blev alltid tagen för läkare, men han var journalist. Fanns det något han kunde göra? Ja, han kunde be alla sina läkarvänner att göra en insats. Det var så det började! Här finns en gratis PDF-bok om hans dröm och hans arbete med att förbättra sjukvården för människor i länder där det är läkarbrist.

 

Sukutakoftan som PDF

Åsas första Sukutakofta. Foto: Åsa Jansson
Åsas första Sukutakofta. Foto: Åsa Jansson

Nu finns Sukutakoftan också som PDF-fil. På min nya dator är allt inte riktigt som på den tidigare, så än så länge är filen för tung för att bloggen ska vilja publicera den — men skriv i kommentarrutan senast på måndag, ni som vill ha den, så kommer den med e-post!

Ni som redan har stickat koftan, berätta! Om jag har räknat rätt finns det redan minst sex stycken utöver de fem som jag har stickat: Åsa har stickat två och Margareta fyra. Men det är bara vad jag har fått reda på — komplettera gärna!

Tack från Slättmissionens Hjälpande Hand

En mycket liten har fått en mössa och värmer sig hos mamma. Foto: Slättmissionens Hjälpande Hand
En mycket liten har fått en mössa och värmer sig hos mamma. Foto: Slättmissionens Hjälpande Hand

IngridSlättmissionens Hjälpande Hand vill också säga tack till alla er hjälpstickare, hjälpvirkare och hjälpsömmerskor som har varit med i Kyrkkaffebloggens insamlingar.

Måste ju berätta hur kontakten med Ingrid uppstod: jag hade blivit inbjuden till Hjo för att berätta om Kyrkkaffe, eller om det kanske var Kärlek, nål och tråd, och vi var i en fantastisk lokal, jag minns den som ett kapell som hade blivit företagshotell och samlingslokal, och fick fint fika, och allting var så otroligt trevligt som det kan bli ibland när arrangörerna vill något bra och verkligen lyckas med att bjuda in. En av dem som var där sa att hon och hennes vänner arbetade för Slättmissionen.

Jag letade förstås efter en webplats dagen efter, men jag hittade ingen.

Dags att må lite bättre. Foto: Slättmissionens Hjälpande Hand
Dags att må lite bättre. Foto: Slättmissionens Hjälpande Hand

Ganska långt senare pratade jag med Annika, som är diakon i Olaus Petri församling i Örebro och som har bott i Hjo tidigare, och hon berättade om samma organisation. Nu fick jag reda på hela namnet — och hittade webplatsen.

Sedan var det många som ville ha något nytt att arbeta för när Värma liten-insamlingen, Kyrkkaffebloggens första (i samarbete med Dagen och PMU — minns ni?), var slut. Jag tror att det var Tina i Falun som verkligen fick mig att förstå att något måste hända. Så jag ringde till Ingrid och presenterade mig och frågade, och vi talade om Rumänien. Men så kom Ingrid på att hon ville berätta för mig om Sukuta i Gambia, en plats där hon hade hamnat lite grann mot sin vilja och där det fanns stora behov. Det blev Kyrkkaffebloggens andra insamling, och jag tittade på siffrorna igen i våras när jag skulle skriva om den i Garnglädje. Den fick mig att förstå att hjälpstickning var något som vi bara måste fortsätta med. Och det har vi ju gjort!

Vi har fortsatt att samarbeta, och vår gemensamma satsning för de romska barnfamiljerna och barnhemsbarnen i Rumänien tillsammans med Hemmets Journal resulterade i ungefär 10 000 plagg och filtar. Helt otroligt!

Här är en till som behöver lite extra. Foto: Slättmissionens Hjälpande Hand
Här är en till som behöver lite extra. Foto: Slättmissionens Hjälpande Hand

Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra att Ingrids personliga tackkort gör det hela extra meningsfullt. Tack, Ingrid, för att du tar emot så mycket och ser till att det hamnar hos dem som behöver det, och tack för att du är så bra på att tacka!

Bilderna som Ingrid har skickat tillsammans med sitt tackbrev kommer just från Gambia. Det känns extra fint att sändningarna dit fortsätter efter den första som vi var med och fyllde tillsammans.

***

Jag vill bara skicka en stor kram och tacka  alla er som stickat och sytt till Slättmissionens Hjälpande Hand. Ni har varit fantastiska med alla era fina alster som ni gjort. Om ni visste hur många ni värmt och glatt i många olika länder.

Jag har sagt många gånger till min man Per vilka underbara människor det finns i vårt land, människor som både lägger ner tid och pengar för att glädja och hjälpa människor som inte har det så bra som vi.

Kläderna har gått  till olika platser i både Rumänien och Afrika. Igår skickade vi  även en lastbil till Ukraina med kläder som skall delas ut till bland andra flyktingar och andra behövande. I lasten var det många nystickade plagg som ni har gjort.

Vi är så tacksamma för allt ni gjort!!!

Om ni vill fortsätta att skicka till oss så tar vi med glädje emot det.

”Ni vet väl om att ni är värdefulla”

Tackkramar,

Ingrid Stridh

 

Tack från Khatoon

Medarbetarna i Karlskoga har fått öppna många lådor! Foto: Khatoon
Medarbetarna i Karlskoga har fått öppna många lådor! Foto: Khatoon

Det har kommit ett brev och några bilder från Soheila och hennes medarbetare i föreningen Khatoon också! I våras bad ju Khatoon och Kyrkkaffebloggen tillsammans med Hemmets Journal alla hjälpstickare att sticka Pyttipannasjalar, mössor och vantar dels till kvinnor och barn som söker hjälp hos Khatoon och dels till Khatoons butik som samlar in pengar till arbetet med att stödja utsatta kvinnor och deras barn. Det blev … massor! Ni är verkligen fantastiska!

Saras hus är alltså det skyddade boende som föreningen Khatoon driver. Soheila berättade just att häromdagen flyttade tjugotvå nya in där, fyra mammor och arton barn, och precis som de andra som bor där får de stanna tills det går att slussa dem vidare till ett ”vanligt” hem där de kan känna sig trygga. Omsorg i form av stickad och virkad värme från er gör att de känner sig extra välkomna, det är jag säker på.

***

I Hemmets Journal nr 18 startade Föreningen Khatoon, Hemmets Journal och Kyrkkaffebloggen en kampanj, som pågick till och med 31 maj.

Responsen blev stor, och vi fick många paket från hela Sverige. I flera av paketen låg, förutom det stickade, fina kort och brev med hälsningar och lyckönskningar.

Vi har fått in massor av stickade vantar, mössor, sockor, baskrar, sjalar och tröjor. Vi har inte hunnit räkna allt, men vi vet att det är ungefär 500 lådor som har kommit, och vi tror att det är ungefär 10 000 plagg sammanlagt. Det roligaste att packa upp var de små tröjorna!

En del av kläderna har delats ut på det skyddade boendet, och resten sparas till julklappar och till dem som kommer till boendet framöver. Foto: Khatoon
En del av kläderna har delats ut på det skyddade boendet, och resten sparas till julklappar och till dem som kommer till boendet framöver. Foto: Khatoon

Nu när vi börjar gå mot höst kommer mycket av det stickade att delas ut till de boende på Saras hus. En del kommer vi att slå in som julklappar till de boende till jul. Ingen på Saras hus kommer att frysa i vinter, tack vare alla dessa fina stickade gåvor. Vi är mycket tacksamma för alla som deltagit i kampanjen och tagit sig tid att sticka och skicka!

Soheila & medarbetarna i föreningen Khatoon

***

Pyttipannasjalen är en av de modeller som finns med i Garnglädje — jag bad Maria Samuelsson, som arbetar i en församling i Svenska kyrkan, att vi skulle få publicera den som ett hjälpstickningsprojekt, och hon sa ja direkt. Så ni som ännu inte har provat att sticka Sveriges populäraste sjal, ni kan göra det med den nya boken. Det är säkert fler än Khatoon som gärna tar emot varma, vackra sjalar i vinter för att ge dem vidare till kvinnor som behöver både värmen och den personliga omtanken.

Ni som bor i kommuner dit det har kommit flyktingar från Syrien eller asylsökande från andra länder nu under året, ring kommunens växel och fråga efter någon som arbetar med att samordna stöd till de nyanlända. Föreslå en julklappsinsamling där alla som vill kan lämna in varma vantar, halsdukar, sjalar, mössor och sockor — kanske med en förtryckt etikett på rätt språk, så att hälsningen verkligen blir vänlig och rätt.

Det kom många mössor. Och de kommer nog att behövas  vinter! Foto: Khatoon
Det kom många mössor. Och de kommer nog att behövas i vinter! Foto: Khatoon

Ni som bor i Karlskoga, Jönköping och Karlstad kan såklart lämna era bidrag till Tehuset på respektive ställe! Passa på att fråga lite om verksamheten där också.

Ni som bor i Stockholm kan ta kontakt med Stockholms Stadsmission eller med diakoniarbetarna i S:ta Clara, till exempel.

Men först av allt ska vi förstå jubla en liten stund över det fantastiska resultatet av Sticka & skicka V. Det är roligt att kunna få berätta om det såhär under bloggens sista dagar. Ett stort och varmt tack till alla er som har varit med och hjälpt till! Hoppas att ni känner hur värmen strömmar tillbaka till er hela vintern igenom!