Tack och hejdå!

Vinkar hejdå idag.
Vinkar hejdå idag. Foto: Daniel Braw

Idag är det dags att säga tack och hejdå på riktigt!

Tack till alla er som har läst och till er som har frågat och till er som har svarat på frågor, och till er som har provstickat och provvirkat, och till er som har skickat tips, och till er som har kommit när jag har rest omkring och berättat om böckerna, och till er som har skickat recept och berättelser, och till er som har varit med i Värma liten, Sukuta-insamlingen och de fem Sticka & skicka-insamlingarna!

Jag frågade David på Libris systerföretag Improove om han kunde titta på lite statistik för Kyrkkaffebloggen. Det finns massor av olika sätt att tyda de siffror han plockade fram, och jag har inget att jämföra dem med, men han hälsar att det har blivit fler och fler besök på bloggen hela tiden under de här fyra åren och att rekorddagen var den 11 mars i år. Jag undrar vad som hände då!

Här är de sidor som har haft flest besök (etta är bloggens startsida):

 

Rekordkofta.
Rekordkofta.

2. Femtimmarskoftan

3. Kärlek, nål och tråd (den sida där jag i början samlade allt som gällde syföreningsliv och alla beskrivningar — senare har de flesta beskrivningarna istället hamnat under Sticka & skicka)

4. Inspiration: virkade babyfiltar

5. Inspiration: stickade tröjor och koftor (den första listan jag satte ihop, tror jag, och nu i sommar har jag lagt till en del nytt i den)

6. Sticka & skicka (en ny samlingssida som jag la till när vi började samarbeta med Hemmets Journal — Sticka & skicka I gjorde vi två tillsammans med Erikshjälpen)

7. Långpannerecept

8. Pyssel (hmmm, nu önskar jag att jag hade lagt ner mer arbete på den — men lite grann finns det där!)

9. Inspiration: stickade babyfiltar

10. Inspirationslistor

Lite lustigt, tycker jag, att alla utom en är samlingssidor! Men Femtimmarskoftan är ju ett fynd. Lite längre ner på topplistan kommer Treochenhalvtimmesvästen, Hexagonkoftan, Röda korset-koftan och Babykofta i ett stycke.

(Några siffror från bloggen hos Hemmets Journal har jag inte, men ni som har läst den där är såklart inräknade i alla tack!)

Rekordboken.
Rekordboken.

Ingrid, som är faktor på Libris, har räknat ihop alla olika tryckningar av böckerna. Håll i er nu: Kyrkkaffe-böckerna har tryckts i över 400 000 exemplar sammanlagt, och de böcker som jag kallar hjälpstickningsböckerna är uppe strax över 45 000.  Oj!

Långpannans lov är inne på sin trettonde tryckning, Mat i långpanna på sin elfte … och Mer långpannans lov, som ju är ganska ny, är inne på sin fjärde. Antalet tryckningar säger i och för sig inte så mycket, antalet böcker som trycks varierar hela tiden nämligen, men de sammanlagda upplagorna är också upplyftande läsning. Bland hjälpstickningsböckerna är det Restvärme som har gått bäst — lite oväntat för mig, men roligt.

Och allt det här skulle förstås ha varit alldeles omöjligt utan fotograf-Fredrik (som arbetade med de två första böckerna), fotograf-Magnus (som har gjort alla från och med Tillsammansmat), tålmodiga, tappra och generösa formgivar-Maria, Ingrid som har räknat och hållit reda på tryckeriet och upplagor och original, Marita och min mamma som har hållit reda på mig och svarat på tusen frågor under tiden — och er allihop. Tack ska ni ha! Det har varit nästan omöjligt och samtidigt så otroligt roligt!

Här kommer en sång som jag har lyssnat på nästan varje dag under det senaste året:

Önskar er just det, nu och i fortsättningen, och många tillfällen att ta vara på kreativitet och generositet och värme, och så förstås trängsel runt borden och god hjälp med disken!

Anna

***

P.S. Kommentarfälten kommer att vara öppna ett tag till, och blir det några frågor om detaljer i beskrivningar och sådant så är det meningen att man ska kunna få svar på dem. Själva bloggen ligger kvar tills vidare men kommer inte att få några nya inlägg. D.S.

P.P.S. Och så kommer ju Garnglädje ut i början av september! D.D.S.

Inspirationslistorna

Två av de senaste beskrivningarna -- och båda finns med i inspirationslistorna nu. Foto: Åsa Jansson
Två av de senaste beskrivningarna — och båda finns med i inspirationslistorna nu. Foto: Åsa Jansson

Ytterligare ett exempel på att att mycket blir bättre än man kan tänka ut på egen hand: Kyrkkaffebloggens inspirationslistor!

När jag satte igång med bloggen tänkte jag (och förlaget) nog att den skulle bli mest en receptblogg och kanske lite grann en hjälpstickningsblogg. Jag ville egentligen dela på det och ha två bloggar, men det fick jag inte. Receptböckerna har hela tiden och med bara ett par undantag gått i mycket, mycket större upplagor än hjälpstickningsböckerna, så jag skulle koncentrera mig på recept och kanske ha lite stickning ibland.

Det var såklart innan vi hade börjat arbeta med insamlingar själva.

Och sedan!

Inger har provat Elins enkla mössa och Marias modell Enochenhalvtimmesmössan. Foto: Inger Rosell
Inger har provat Elins enkla mössa och Marias modell Enochenhalvtimmesmössan. Foto: Inger Rosell

Det är nog fortfarande mer recept än stick- och virkbeskrivningar här på bloggen, men responsen går knappt att jämföra. Ni som har hört av er till Kyrkkaffebloggen är till kanske nio tiondelar garnvänner snarare än mjölvänner. Nå, kanske är ni båda delarna, trots att meddelandena nästan alltid handlar om stickning eller virkning — jag har en känsla av att människor som serverar kyrkkaffe och bakar åt sina medmänniskor också är sådana som har nära till att se andra behov och fundera på om det når att göra något åt dem. Värme, till exempel.

Gare de Lyon-västen är en variant av Sunnas superkofta. Det här exemplaret är stickat av Ann-Christin eller Annika. Foto: Magnus Aronson
Gare de Lyon-västen är en variant av Sunnas superkofta. Det här exemplaret är stickat av Ann-Christin eller Annika. Foto: Magnus Aronson

Och kontakterna med er har varit så fantastiskt roliga! Det har blivit ett grupparbete på så många sätt, inte bara genom alla kommentarer och bilder av färdiga plagg, utan också genom massor av tips och till och med nya beskrivningar som jag har fått publicera här. Soili, JenniferMaja, Maria, Carol, Ann-Christin, Sandra och många fler — vilken generositet! Och så Ylva, som jag har frågat om så konstiga saker och som alltid har svarat ja. Faktum är att jag har en opublicerad beskrivning kvar, en från Eva, men jag har inte hunnit göra den i ordning. Jag får göra en PDF av den lite senare och sprida den på något annat vis.

Så var det det här med inspirationslistorna. När jag gjorde den första tänkte jag att det kanske kunde bli en till, men nu finns det en hel rad, och tipsen har kommit från så många håll, och jag har förstått att de används ganska mycket i olika sammanhang. Nu under sommaren har jag kompletterat några av dem lite grann, och jag hoppas att ni kan hitta nya favoriter ett tag till!

En av de senaste västarna: Den oregelbundet hålmönstrade treochenhalvtimmesvästen.
En av de senaste västarna: Den oregelbundet hålmönstrade treochenhalvtimmesvästen.

Här är de, allihop, först ingredienser till startpaket för nyfödda och lite småbarnskläder: Stickade koftor och tröjor * Stickade västar * Virkade koftor och västar * Stickade mössor, hjälmar och hättor * Kokonger * Stickade filtar * Virkade filtar * Sockor, skor och mjuka stövlar eller kängor * Barnkläder att sy av kasserade vuxenkläder

Och sedan lite inspiration för er som vill handarbeta för att värma vuxna, i Sverige eller utomlands: Sockor i vuxenstorlekar * Mössor i vuxenstorlekar

Viktigast av allt kanske: här är listan med adresser till organisationer som gärna tar emot resultatet!

Tusen varma tack till alla er som har hjälpt till och hjälpts åt med mig på olika vis, och till alla er som har hört av er. Ni som har följt Kyrkkaffebloggen ett tag har ju fått er del av glädjen när det har kommit bilder från dem som har fått ta emot och blivit värmda både av kläderna och av era omtankar. Tänk att vi har fått ha så mycket roligt tillsammans fastän de flesta av oss aldrig ens har setts. Det är också fjärrvärme eller hur?

Alla recepten …

Avslutningstårta som passar när många kommer. Foto: Fredrik J Karlsson
Avslutningstårta som passar när många kommer. Foto: Fredrik J Karlsson

Innan jag stänger här måste jag ju påminna om att Kyrkkaffebloggen visserligen inte innehåller vartenda ett av de recept som finns i böckerna men ganska många ändå! Det finns långpannerecept, glutenfria recept, lite mat, många antimatsvinnstips, bröd, äggfria recept, mjölkfria … och poängen med de flesta av dem är att de är enkla och innehåller enkla och billiga ingredienser, så att det blir lätt att bjuda och inte så dyrt att baka på ekologiskt och rättvist producerat.

Här är några av mina favoriter:

Kladdkaka med havregryn — min mammas uppfinning, den som kom trea i Aftonbladets tävling Sveriges godaste kladdkaka första gången tävlingen ordnades

Slabang — en norrländsk festnödvändighet som Josephine delade med sig av

Psalmboksrutor — en kollektivuppfinning som jag, Marita och Ulf gjorde kvällen före frukostfesten för Hela familjens psalmbok i december förra året

 

Sällsynt goda kex.
Sällsynt goda kex.

Squashbiffarna, morotsbiffarna, spenatbiffarna och örtsåsen från Amorgos där Ann arbetade en sommar

Hällestadgårdens vetebröd i långpanna — Barbros stolthet, nästan som wienerbröd

Pizzabullar — från familjen Johannesson

Bananbröd — blev Saras och Daniels bästa under en period i Jerusalem

Ingefärsrutor — från min mamma, och med en hel liter havregryn i

Guns apelsinkonfekt — osannolikt lyxigt godis av överblivna apelsinskal

Glutenfritt långpannebröd — en variant av Sofia Eklunds rekordrecept

Parmesankex med havre — ett Marita-och-Ulf-experiment som blev en av årets godaste överraskningar

Karins fruktrutor — ett av min mammas recept

Musiklägrets avslutningstårta — en glutenfri klassiker som Maria på Hjemserydsstiftelsen har gjort många gånger

Enkel tårtbotten i långpanna — tala om användbart recept

Squash- och mandelkaka — ett av alla recept som Siv i Uddevalla har bidragit med

Josephines bästa.
Josephines bästa.

Ack, nu måste jag sätta stopp om inte listan ska bli alldeles för lång. Men se bloggen som ett receptbibliotek framöver också, ni som tycker om att klicka omkring, och ni som hellre bläddrar i böcker, fortsätt med det!

Här är alla böckerna i Lilla Kyrkkaffe-serien: Långpannans lov * Bästa bullarna * Blixtkakor och annat snabbt och lätt * Mat i långpanna * Saliga soppor * Perfekta pajer * Nybakat, hembakat * Mer långpannans lov * Hembakat för alla * Julfika * Glad i choklad * Inte utan min långpanna

Och här är de stora böcker som fortfarande finns i Libris sortiment: Kyrkkaffe * Brödglädje * Fester med rester

Formelhjälmen utan sömmar men med maskantal

Det här med formelbeskrivningar alltså … häromdagen skrev Ann-Marie till mig att det var så konstigt med X och att ”formel” fick henne att tänka på Formel 1-bilar. Jag kan lova att varken de eller andra bilar har något med de här alldeles mjuka babymössorna att göra, trots att ”hjälm” kanske skulle kunna förstärka den associationen!

I Garnglädje finns en variant av den klassiska sicksackhjälmen, en med förkortade varv som eliminerar alla sömmar utom den mellan uppläggningskant och avmaskningskant — och den kan man antingen sticka eller virka ihop. Jag fick idén från Ylva (vår ingenjörsstickare, ni vet) och skrev ut den i formelform. Alla som har provat tycker att det är precis hur smart som helst, men flera protesterade mot det här med X här också. Så här på bloggen kommer en variant med utskrivna maskantal för er som hellre vill ha det. Prova en uppläggning, sticka en bit fram och tillbaka och tänk ut hur många maskor som behövs för att utgångsmåttet ska bli ungefär 12 centimeter, så får du en mössa som är lagom till de flesta nyfödda.  En del organisationer som tar emot barnkläder vill gärna ha prematurstorlekar och hjälmmössor för äldre barn också — fråga vad som behövs!

Vill du eliminera hål vid vändningarna? Leta upp tekniken Wrap-turn — den finns med i beskrivningen till Purl Bee-mössan i Garnglädje.

***

Formelhjälmen utan sömmar blir snabbt tredimensionell. Foto: Maria Mannberg
Formelhjälmen utan sömmar blir snabbt tredimensionell. Foto: Maria Mannberg

Formelhjälmen utan sömmar men med maskantal 

Lägg upp 20 (24) 28 (32) 36 m. Uppläggningens lösa garnände kommer att hamna mitt på bakhuvudet.

Sticka 1 v r.

Varv 1a: Sticka 1 m, sticka 2 m i nästa m, sticka tills det är  20 (24) 28 (32) 36 m på höger sticka.

Varv 2: vänd och sticka hela vägen tillbaka.

Upprepa v 1a och 2 tills det är  30 (36) 42 (48) 54 m sammanlagt.

(V 1a innebär en ökning med 1 m, och för varje v 1a är det alltså ytterligare 1 m som lämnas orörd på vänster sticka.)

V 1b: Sticka 1 m, sticka ihop 2 m, sticka tills det är  20 (24) 28 (32) 36 m på höger sticka.

V 2: vänd och sticka hela vägen tillbaka.

Upprepa v 1b och 2 tills det är  20 (24) 28 (32) 36 m sammanlagt — det blir  20 (24) 28 (32) 36 v.

(V 1b innebär en minskning med 1 m, och för varje v 1b är det alltså 1 m mindre som lämnas orörd på vänster sticka.)

Nu är mössans ena sidparti klart.

Sticka nu v 1a och 2 tills det är  25 (30) 35 (40) 45 m sammanlagt.

Sticka sedan v 1b och 2 tills det är  20 (24) 28 (32) 36 m sammanlagt.

Nu är mössans ”pannflik” klar.

Sticka v 1a och 2 tills det är 30 (36) 42 (48) 54 m sammanlagt.

Avsluta med att sticka v 1b och 2 tills det är 20 (24) 28 (32) 36 m kvar.

Maska av med början mitt bak på hjässan och trä den sista maskan på en ganska grov virknål, vik mössan dubbel med rätsidan inåt, virka ihop uppläggningskanten och avmasknings kanten med smygmaskor hela vägen, dra garnet genom sista maskan och fäst.

Ett alternativ är att börja avmaskningen mitt bak i nacken. Vik mössan dubbel så att uppläggningskanten är framför stickan. Stick höger sticka igenom första m i uppläggningskanten. Sticka 1 m från vänster sticka och dra m från uppläggningskanten över den stickade maskan.

Stick höger sticka genom 2:a m i uppläggningskanten. Sticka 1 m från vänster sticka, dra m från uppläggningskanten över den stickade maskan. Maska sedan av 1 m genom att dra den inre m på höger sticka över den yttre.

Fortsätt att sticka höger sticka genom nästa m i uppläggningskanten, sticka 1 m från vänster sticka, dra m från uppläggningskanten över den stickade m, och sedan maska av 1 m tills alla m är avmaskade.

Fäst trådarna i början och slutet.

Ett enkelt sätt att göra knytsnodd:

Vik en garnlängd på ca 150 cm dubbel. Ta en virknål som passar till garnet och stick den genom mössan där snodden ska sitta. Dra igenom den vikta garnöglan en liten bit. Detta är nu första maskan. Virka sedan luftmaskor genom att omväxlande ta garnet från den ena och den andra garnänden. Avsluta genom att dra garnet igenom och slå en knut. Snodden är nu klar och behöver inte sys fast.

 

Tack från Hjälpstickan

När jag plockade bort alla mina saker och papper på Libris i Örebro hände samma sak hela tiden: jag hittade små lappar, kort och brev från min mamma. ”Det var det här jag ringde om”, ”Kanske kan du ha användning för detta”, ”Vad tror du om det här?”, ”Titta vad jag hittade!”, ”Nu har jag provat mönstret som du skickade”, ”Här är receptet som du bad om” — jag har vetat det hela tiden, men det blev så tydligt: inga Kyrkkaffe-böcker utan min mamma, och inga garnböcker heller.

Att jag fick kontakt med Ulrica är också något att tacka min mamma för. Hjälpstickan hade varit med i ett reportage i en veckotidning. Jag höll på med Kärlek, nål och tråd. Min mamma skickade klippet, och jag tog kontakt med Ulrica och frågade om hon kunde tänka sig att bli intervjuad för boken.

”Det är ju en virtuell syförening du har startat”, sa jag.

”Oj, så har jag inte tänkt”, sa Ulrica. ”Men det kanske du har rätt i!”

Kärlek, nål och tråd trycks ju inte om mer nu, men intervjun finns att läsa här. Och i vintras samarbetade vi äntligen — Sticka & skicka IV var Hjälpstickans, Hemmets Journals och Libris gemensamma satsning för hemlösa på olika platser i Sverige och resulterade i nästan 5000 plagg (många av dem vantpar och sockpar förstås) under insamlingsperioden. Så nu har Ulrica skrivit en liten tackhälsning till alla Kyrkkaffebloggens hjälpstickare!

Som ni förstår måste jag själv trippeltacka: er som har stickat och virkat, Ulrica som hittade på det här underbara sättet att sprida värme, och så min mamma som hittade Ulrica. Tusen varma tack till er allihop!

***

Hjälpstickan-Ulrica. Foto: Hemmets Journal
Hjälpstickan-Ulrica. Foto: Hemmets Journal

Tack alla Kyrkkaffeläsare för ert engagemang!

Under hösten 2013 hjälpte ni till att få ett fasligt drag på Skicka & sticka tillsammans med Hemmets Journal. Säsongen 2013–2014 fick vi in över 6000 hemstickade bidrag som alla är distribuerade till hjälporganisationer där vi finns.

Tack också till Anna Braw som sedan starten av Hjälpstickan har stöttat vårt arbete och alltid haft nya crazy idéer. Tusen tack!

Nu startar en ny säsong för oss och allt du behöver veta finns på http://www.hjalpstickan.se. Sticka — och skicka eller lämna till en filial nära dig.

Och … sticka lugnt!

Ulrica

Nu har de kommit!

Här är de!
Här är de!

Tre nya receptböcker på en gång — och de blev klara som de skulle, och nu har de kommit från tryckeriet i Lettland! Hurra!

De blir nummer tio, elva och tolv i Lilla Kyrkkaffe-serien. Som från början bara skulle vara två — för allt är inte förutsägbart ens när det gäller något så påtagligt som böcker.

Först ska jag såklart berätta att det går att köpa eller beställa dem i vilken bokhandel som helst och i de stora internetboklådorna (Adlibris och Bokus till exempel). Och att de finns i Libris egen internetbokhandel, libris.se (här och här och här).

Sedan ska jag berätta att Else-Marie på Libris har packat paket och skrivit ut adressetiketter så att alla ni som har hjälpt till med recept och till exempel berättat om varför ni tycker om att baka i långpanna får era medverkandeexemplar så snabbt som det bara går. Ni får också en rabattkod så att ni kan köpa så många exemplar ni vill till medverkandepris. Hoppas att det blir bra!

Och så ska jag berätta något om varför de tre sista böckerna i serien blev just de här tre.

 

Massor att bjuda på.
Massor att bjuda på.

Julfika är något som har dykt upp med ojämna mellanrum på Libris i minst tio år, fast i lite olika skepnad. Minns jag inte fel så var det förläggaren Peter som började tala om sin dröm om en julbok ungefär samtidigt som Kyrkkaffe kom ut … Det har varit tal om en stor bok, om en matbok, om något mer antologiaktigt med klassiska berättelser, och nu blev det en fikabok. Inte så lätt att skapa julstämning i mars och april, och vi kunde inte göra arbetet tidigare, men fotograf-Magnus som alltid är en stjärna visade sig vara en julstjärna också!

Och så letade ju faktor-Ingrid upp sin ask med småfåglar och röda bär, och jag fotograferade dem i personalköket på Libris, och repro-Henrik hjälpte till med att putsa färger och friläggning, och formgivar-Maria strösslade här och var i boken, och så blev det den allra varmaste och vackraste sortens jul. Jul på kyrkkaffevis, förstås: stora satser, enkla recept, det mesta ganska snabbakat, så att också den som bakar kan pusta ut och sätta sig tillsammans med gästerna och så att alla kan vara med.

 

Tillsammans med Sackeus.
Tillsammans med Sackeus.

Glad i choklad är också något som har funnits som en idé ett bra tag — för ända sedan de första fair trade-märkta chokladsorterna och kakaoförpackningarna dök upp i Sverige har jag tyckt att det borde gå att komma på ett sätt att berätta om förutsättningarna för vår svenska vana att hela tiden äta och dricka choklad och baka med choklad och kakao.

Man kan kalla choklad för en jätteindustri. Eller också kan man tala om alla de människor som arbetar för att vi ska få något som är så gott.

I sann kyrkkaffeanda måste vi förstås konstatera att det andra alternativet är det intressanta och relevanta. Så Glad i choklad innehåller ganska mycket om kakaobönor och kakaoskörd och jäsning och kvalitetskontroll och fair trade-bonus — och så alla de favoritrecept som har kommit från olika håll. Sackeus står för bakgrundsmaterial och bilder från Sydamerika. Otroligt roligt att få förverkliga idén!

 

 

Fjärde långpanneboken -- mjuk pepparkaka med färskostglasyr och lingon på omslaget.
Fjärde långpanneboken — mjuk pepparkaka med färskostglasyr och lingon på omslaget.

Inte utan min långpanna är den fjärde långpanneboken i serien — också en oförutsägbar utveckling, men jag började med Långpannans lov, och sedan var det en bokklubbsredaktör som frågade om vi inte för hade recept på lunch- och middagsrätter att laga i långpanna också, så då gjorde vi Mat i långpanna, och sedan hade det kommit så många nya bakrecept att det var dags för Mer långpannans lovNu blir det inte fler, inte med mig som redaktör åtminstone, så jag hoppas att recepten i den nya är precis vad ni behöver! Det blev väldigt mycket av allting under fotograferingsdagarna, men inte en enda kant gick till spillo — vi hade särskilda kantlådor och packade rutorna till dagledigträff, personalfika, RIA Dorkas i Örebro, ett härbärge i Västerås och privata frysar.

Och nu ska jag passa på att tacka alla er som har skickat recept och annat, och Marita och Ulf och Lars och Mikael och Ingrid och Johan och Mia och Josefina och Daniel och Sara som har lånat ut kök och låtit mig och Magnus klättra omkring och fotografera, och våra fikande fotomodeller, och Sofia och Else-Marie och Jennifer och ni andra som har hjälpt till med själva bakandet, och alla er som har hejat på under arbetet på olika vis.

Lycka till med bakandet, alla kyrkkaffevänner! Och med bjudandet!

Lite Göran Sonnevi såhär som avslutning: ”I varje bit bröd/ jag tar i min mun/ finns alla människor/ hela jorden/ hela himlen/ och alla stjärnor.”

Tack från AFFC och Manduar

Minns ni när det första resebrevet från Manduar kom? Med bilder av barn och nystan och med allehanda utmaningar i ett litet samhälle där det inte ens fanns rent vatten åt alla?

Nu vill Aspeboda Foundation for Children och Stickvarvet också säga tack till alla Kyrkkaffebloggens hjälpstickande läsare.

***

Textilhandarbete har blivit populärt i Manduar och ska på lite längre sikt kunna resultera i inkomster. Foto: AFFC
Textilhandarbete har blivit populärt i Manduar och ska på lite längre sikt kunna resultera i inkomster. Foto: AFFC

Vi på AFFC vill skicka en stor kram till er alla som på något sätt hjälpt byn Manduar!

Om det gick att förmedla den glädje och det HOPP som kontakten med Sverige gett kvinnorna så skulle vi alla också dansa av glädje precis som de!

Och det är inte i första hand för de stora sakerna —  förskolan, eller odlingshjälpen, eller ens vattenpumpen — utan denna kännbara omsorg de fått i form av blöjor och kläder till sina små och bindor till kvinnorna! De har gjort deras vardag lättare och mer hanterbar så att de fått mer kraft över till att kämpa med de stora bekymren.

Man kan tycka att det är konstigt att behöva skicka värme till Afrika, men det blir verkligen kallt och fuktigt där på nätterna och under regnperioden.

Och man kan undra hur mycket som egentligen behöver skickas. Är inte behovet mättat?

Men så är det inte, berättar Marie Boberg som har varit där. Förut, när de inte hade vatten, var det inte lätt att hålla de få blöjorna eller kläderna rena. Nu har de mer vatten och kan tvätta oftare, men de har dessutom fått kläder att byta med! Tänk att ha två tröjor…

Om det blir ett överskott av våra gåvor där så kan de ju byta eller sälja det till grannbyar.

Vardagsliv i Manduar. Foto: AFFC
Vardagsliv i Manduar — enklare med rent vatten mitt i byn. Foto: AFFC

Planen är att de ska starta egen produktion av kläder, och de ska börja sy skoluniformer nu i höst.

Men att få tag på tyg och garn är fortfarande en logistikfråga eftersom de inte har bil att ta sig till huvudstaden med. Vi jobbar på det. :-)

Så tack, tack, tack alla villiga händer som har stickat, virkat och sytt till våra vänner  i Manduar!

Ni får GÄRNA fortsätta. I september går det ner en container till Gambia, och den får vi köpa plats i. Skicka era saker senast i slutet av augusti till Falun för att de ska hinna med denna gång. Men det blir säkert fler gånger!

Läs gärna mer på www.affc.se om allt det underbara som hänt i byn! Om vattnet som vi hoppas  ska ge dem möjlighet att få tillräckligt med mat för dagen. Om förskolan som ska ge barnen en annan möjlighet till kunskap, om syprojekt och stickglädje!

Nästa steg är att engagera de unga männen att ta ansvar och arbeta för SIN by!

Tack för att ni är med!
AFFC genom Carol, ansvarig för Stickvarvet

P.S. Och en rykande färsk insamling har startat: ”En trosa var — till Manduar!” :-) När du handlar trosor till dig själv, köp gärna ett par extra så kan de få åka till Manduar. De behövs! I alla storlekar … Och ni som åker till Ullared eller liknande ställen för att köpa garn, köp några trosor samtidigt så kan de ge stor glädje till en kvinna i Gambia. Skicka dem till Falun för vidare resa ner till byn: Marie Boberg, Gunnarsbo 98, 791 93 Falun. D.S.

Formelhjälmen med maskantal

I Garnglädje kommer ni att hitta en stickad hjälm där maskantalet från början är X, en siffra som ska vara delbar med fyra, och där man stickar X varv ibland och X/2 varv ibland och gör X/2 ökningar och minskningar dessutom.

Det är liksom hela poängen med Formelhjälmen, så kallade jag modellen, men flera av er som teststickade protesterade och skrev att det kändes alldeles omöjligt med det där X:et. Så jag gjorde en version med maskantal i alla fall, och då fungerade det perfekt för alla. Boken var full, men jag tänkte att jag kan bjuda på den modifierade beskrivningen här på bloggen istället. Nu blir det kanske lite tokigt att den kommer innan boken har kommit ut — så får det bli, bara, och jag hoppas att ni som eventuellt om ett tag hör någon stickvän undra över beskrivningen i boken kan hänvisa vederbörande hit.

Varsågoda, Formelhjälmen med maskantal! En självmotsägelse, men ändå.

***

En liten och en ännu mindre -- två av de hjälmmössor som Elin har stickat. Foto: Magnus Aronson
En liten och en ännu mindre — två av de hjälmmössor som Elin har stickat. Foto: Magnus Aronson

Formelhjälmen med maskantal

Anita i Falun ville sticka hjälmar av garn som hon hade hemma. Hon tog sig en titt på den klassiska sicksackhjälmen och fick syn på ett enkelt mönster i den: antalet maskor är hela tiden detsamma efter två varv, och antalet varv har alltid ett enkelt förhållande till maskantalet.

Elin i Borensberg har provat idén och kompletterat den med sina tips.

Välj ett mjukt garn och stickor som passar till. Prova hur många maskor som behövs för att en rak provlapp ska bli ungefär 12 cm bred — det maskantalet brukar passa till en hjälm åt en nyfödd. Vill du sticka till prematurbarn kan du göra hjälmen ännu mindre. Vill du sticka till lite större spädbarn kan du gå upp 4 eller 8 m, till exempel.

Elin: Jag har lagt upp 20–24 maskor på stickor 4. 16 maskor av samma garn passar prematur. Jag har också stickat 20 maskor i Raggi på stickor 5 och fått en mössa som passar barn 9 månader–3 år (barn har ju väldigt olika stora huvuden). 24 maskor i Raggi gav en mössa som passar större barn och upp till vuxen. Eftersom det är rätstickning är hjälmarna väldigt elastiska.

Lägg upp 16 (20) 24 (28) 32 (36) m och sticka rm fram till de sista 2. Öka 1 m genom att sticka näst sista m två gånger, 1 m i vardera maskbågen. Sticka sista m.

V 2: sticka rm tills 3 m återstår, sticka ihop två m, sista m rät.

Fortsätt sedan på samma sätt …

Här ser man de olika partierna och en av Elins hjälptrådar. Foto: Magnus Aronson
Här ser man de olika partierna och en av Elins hjälptrådar. Foto: Magnus Aronson

Första partiet: Sticka sammanlagt 16 (20) 24 (28) 32 (36)  v och gör sammanlagt 8 (10) 12 (14) 16 (18) ökningar (i slutet av vartannat v) och 8 (10) 12 (14) 16 (18) hoptagningar (i slutet av övriga).

Andra partiet: Sticka 16 (20) 24 (28) 32 (36) v, men minska i den sida där du ökade i första partiet och öka i den sida där du minskade.

Tredje partiet (första halvan av snibben mitt fram): sticka sammanlagt 8 (10) 12 (14) 16 (18) v, öka och minska som i första partiet — det blir alltså 4 (5) 6 (7) 8 (9) ökningar och lika många minskningar.

Fjärde partiet (andra halvan av snibben): sticka 8 (10) 12 (14) 16 (18) v med minskningar och ökningar som i andra partiet — det blir alltså 4 (5) 6 (7) 8 (9) minskningar och lika många ökkningar.

Femte partiet: stickas som första partiet.

Sjätte partiet: stickas som andra partiet.

Elin: Ett litet tips! Lägger man ifrån sig arbetet ofta kan man i början av varje parti sticka in en garnbit i avvikande färg (den tar man bort sedan), så är det lättare att räkna varv.

Maska av. Sy ihop uppläggningskant med avmaskningskant och slut flikarna upptill så att mössans form bildas.

Virka, tvinna eller i-cord-sticka knytband.

Elin: En bra sak med den här modellen är att den passar jättebra till restgarn. Min ena vuxenmössa åt massor av restgarnssnuttar. Randa – eller sticka pannbiten i avvikande färg om du vill. Till hjälpstickning passar det också bra eftersom man kan använda vilket garn man vill (med passande stickor förstås).

Mors lilla olle med maskantal

I Garnglädje finns en polotröja som Maja hittade i ett häfte från Aktiv Hushållning, en organisation som fanns under andra världskriget och som under några år efter kriget uppmanade svenska textilhantverkare att sticka för att värma människor i de länder som hade farit illa, bland annat Tyskland.

Till boken bad jag Konsumentverket, som äger rättigheterna, om lov att publicera beskrivningen precis som den är. Jennifer provstickade den, och två pojkar blev fotograferade i den.

Men beskrivningen är skriven helt och hållet med mått, inte med maskantal, så jag tänkte att en del av er säkert kommer att tycka att det vore bra att ha den på ”det vanliga viset”. Här kommer den!

***

Aron i en tröja designad för hjälpstickning på 1940-talet. Foto: Magnus Aronson
Aron i en tröja designad för hjälpstickning på 1940-talet. Foto: Magnus Aronson

Mors lilla olle

[Detta är en bearbetning av en beskrivning ur häftet Vi syr, Vi stickar, Vi virkar, utgivet 1946 av Aktiv hushållning. Rättigheterna till originalbeskrivningen äger Konsumentverket.]

Våren 1945 utarbetade Aktiv hushållning med hjälp av fru Marika Jondal denna modell efter ett uppslag från fru Margit Bergendorff. Vi önskade få fram en tröja, som var så enkel att den kunde stickas av alla som ville hjälpa till med att göra varma plagg till barnen i Europas krigshärjade länder.

Tröjan kan antingen stickas med den i beskrivningen angivna höga kragen eller också med en liten enkel kant på cirka 3 cm.

Ovana stickerskor har ibland svårt att sticka avigsidans avigvarv lika hårt som rätsidans rätvarv med den påföljd att tröjan blir randig. Detta avhjälpes enklast genom att man vid avigvarven begagnar sig av en sticka ½ nummer smalare än den sticka man använder till rätvarven.

Jennifer använde garnet Drops Merino Extra Fine och stickor nummer 3½ och 4. Det blev en tröja som passar en tvååring.

Och här är en lite yngre pojke i samma tröja. Foto: Magnus Aronson
Och här är en lite yngre pojke i samma tröja. Foto: Magnus Aronson

Lägg upp 62 m på de tunnare stickorna, använd den yttersta m i vardera sidan som kantmaska och sticka på de resterande 60 resårstickning, 2 rm, 2 am, i 5 cm. Byt till de grövre stickorna och slätstickning. Då hela stycket mäter 31 avmaskas 15 m på var sida. Byt till de tunnare stickorna, öka 2 m och sticka resårstickning. Då resårstickningen är 10 cm avmaskas mycket löst. Fram- och bakstycke stickas lika.

Ärmarna börjas uppifrån. Lägg upp 50 m på de grövre stickorna och sticka slätstickning. Tag ihop de två yttersta m på var sida till 1 m 5 gånger med 2 cm mellanrum. Då ärmen är 21 cm bytes till de finare stickorna och man stickar resårstickning 6 cm. Maska av l ö s t. Båda ärmarna stickas lika. Genom att sticka ärmarna uppifrån, kan man lätt repa upp dem då de bli utslitna nertill och sticka till dem med nytt garn.

Spänn ut delarna till angivna mått och låt dem ligga under fuktig duk tills denna torkat. Sy ihop med efterstygn på avigsidan utom på vänster axel. Virka här på framstycken ca 8 hällor för knäppningen från axeln och till kragens ytterkant. Hällorna virkas av luftmaskor med fasta maskor emellan. Sy i knappar på bakstycket svarande mot hällorna.

***

Såhär ser tröjorna ut i Aktiv hushållnings bok. Foto: Maja Karlsson
Såhär ser tröjorna ut i Aktiv hushållnings bok. Foto: Maja Karlsson

I beskrivningen i boken finns det mått för ytterligare två storlekar.

Och jag måste säga att det är så roligt att få ha med en nästan 70 år gammal hjälpstickningsbeskrivning i boken. Vi är en del av en rörelse som har funnits ett bra tag och som har gjort sitt bästa för att värma medmänniskor och fylla en del av de stora behov som har funnits. Där några få människor ställer till med helt förfärliga saker (nästan alla tyska barn var ju offer för kriget precis som alla andra offer för kriget i olika länder) behövs det många, många som kompenserar med godhet och värme på plats och med allt som går på distans. Det som vi har kommit att kalla fjärrvärme, till exempel.

Så var det då, och så är det ju fortfarande.

Det är inte bra att det fortfarande händer sådana saker. Men det är bra att vi kan göra något!

Tack från Erikshjälpen

Massor av reflexhjärtan till julkampanjen 2013. Foto: Erikshjälpen
Massor av reflexhjärtan till julkampanjen 2013. Foto: Erikshjälpen

Louise och hennes medarbetare på Erikshjälpen passar också på att skicka ett tack till alla Kyrkkaffebloggens hjälpstickarvänner nu innan bloggen upphör.

Det var tillsammans med Erikshjälpen och Hemmets Journal som vi gjorde den första Sticka & skicka-insamlingen. Namnet hade Joakim på Hemmets Journal hittat på långt tidigare, men det var först när vi tre började samarbeta som det liksom fylldes med innehåll. Och vilket innehåll!

Erikshjälpen arbetar mycket tillsammans med Human Bridge, som tar emot och skickar ut bland annat sjukvårdsutrustning och kläder, och med Rotarys Läkarbank och Skandinaviska Läkarbanken, som skickar ut läkare som korttidsvolontärer till länder där det är läkarbrist.

När vi började berätta om Sticka & skicka var det sjukhuset i Mpongwe i Zambia vi berättade om — dit skulle doktor Britt och doktor Karin åka, och eftersom doktor Britt hade varit där tidigare visste hon att det behövdes varma kläder till de minsta där.

Vi som var på stickcaféet hos Hemmets Journal förra våren, när Sticka & skicka-boken kom ut, fick se doktor Karins bilder från sjukhuset och flera klädutdelningstillfällen där.

Men eftersom resultatet av insamlingen blev mer än 20 000 handgjorda plagg och filtar (20 000!) kunde Erikshjälpen och Human Bridge fördela det på många fler ställen. En del av er minns säkert doktor Maria på sjukhuset i Dadeldhura i Nepal, där en nyförlöst mamma stod upp i förlossningssängen och klädde på sig när Maria kom in med kläder till barnet (det finns tuffingar!) och där en nyfödd pojke kom tillbaka till sjukhuset och dog i blodförgiftning eftersom en sedvänja i området är att mamman och barnet inte får komma in i huset under de första dygnen. Den här mamman och den här pojken hade sovit i stallet hos getterna. Han var alldeles frisk när han lämnade sjukhuset efter förlossningen, och ett par dagar senare var han nerkyld och sjuk och klarade sig inte.

Doktor Britt med nypåklädd patient och mamma på Mpongwe-sjukhuset i Zambia. Foto: Erikshjälpen/Skandinaviska Läkarbanken
Doktor Britt med nypåklädd patient och mamma på Mpongwe-sjukhuset i Zambia. Foto: Erikshjälpen/Skandinaviska Läkarbanken

Andra kläder delades ut på en förlossningsavdelning i Addis Ababa i Etiopien, och ytterligare andra har åkt till länder i Östeuropa där många barnfamiljer lever under mycket svåra förhållanden.

I höstas fortsatte vi med virkade hjärtan (som hade reflextråd i) — de blev Erikshjälpens julkampanj och samlade in pengar till utsatta barn runtom i världen.

Här kommer Erikshjälpens tack!

***

Från Erikshjälpen vill vi verkligen rikta ett HJÄRTLIGT TACK till alla våra Sticka & skicka-givare!

Aldrig hade vi kunnat ana att intresset skulle bli så stort när vi började det fantastiska samarbetet med Libris och Hemmets Journal.

2012 fullkomligt överöstes vår depå av härliga babykläder och babypaket, och året efter av tusentals små fina virkade hjärtan till vår julkampanj.

Ert stöd och engagemang har betytt så enormt mycket för många barn och familjer. Hoppas ni känner värmen från dem och från oss här på Erikshjälpen. TACK!

Louise och resten av Erikshjälpen

***

För mig, Anna alltså, har samarbetet med Erikshjälpen och de båda läkarbankerna varit extra roligt och meningsfullt eftersom jag har följt läkarbankernas arbete och varit med ganska mycket i det ända sedan jag gick i skolan. Det var min farfar som fick en strålande idé för nästan 30 år sedan — han hade rest mycket i utsatta områden i världen, och han blev alltid tagen för läkare, men han var journalist. Fanns det något han kunde göra? Ja, han kunde be alla sina läkarvänner att göra en insats. Det var så det började! Här finns en gratis PDF-bok om hans dröm och hans arbete med att förbättra sjukvården för människor i länder där det är läkarbrist.